flashback
Jag vet inte vad jag ska göra, jag måste skriva av mig. det känns som att jag inte har någon jag verkligen kan prata med även fast jag vet att jag har det. Allt är så svårt att prata om, allt som händer på en och samma gång. Det är svårare än vad vissa tror. Jag vill och behöver verkligen prata om det men det tar stopp. Det känns som att ingen förstår mig, som att ingen varit med om samma sak. Jag vill bara hitta tillbaka till rätt spår igen. Jag kan inte bestämma mig för vad jag vill eller hur jag vill ha saker o ting.
Jag trodde jag kunde prata om allt men mitt huvud säger stopp och stänger inne saker, även för mig. Jag vill inte ha det så här, jag orkar inte en gång till. Jag vill bara att allt ska vara bra och att jag ska få må bra bara för ett tag men det verkar aldrig hända mig. Så fort jag mår bra så kommer allt tillbaka och mina gamla sår rivs upp igen.
Jag är inte så stolt över mitt liv hittills, det har bara varit ett fiasko, jag har varit ett fiasko. Det känns som att man måste finnas där för alla och stötta alla men man får liksom inget tillbaks. Jag vill bara försvinna för ett tag, jag orkar snart inte mer, livet är så orättvist och så meningslöst. Jag försöker verkligen så mycket jag kan för att alla andra ska må bra men jag får inget tillbaka.
Jag behöver nog folk omkring mig nu ett tag men det känns som att jag också behöver vara ensam ett tag för allt går så himla fort, jag hinner inte med i tiden.
Kommentarer
Trackback
